• AKTUELLT •
Psykiatrin riskerar att förvärra lidande snarare än lindra det. I en debattartikel i Göteborgs-Posten pekar psykiatern Behroz Dehdari på bristen på djupa samtal, en övertro på medicinering och en vård som ofta fråntar patienter deras autonomi.
Den psykiatriska vården riskerar att försämra patienters mående – inte förbättra det. Det menar psykiatern Behroz Dehdari i en debattartikel i Göteborgs-Posten, där han lyfter fram bristen på djupa samtal som en central orsak till psykiatrins problem.
Varje år vårdas omkring 300 000 personer inom psykiatrisk slutenvård i Sverige. För vissa innebär vården en vändpunkt, men många vittnar om motsatsen: en vård präglad av tvångsåtgärder, ensidig medicinering och bristande delaktighet.
Avhumanisering och förlorad autonomi
Enligt Dehdari börjar problemen redan i mötet med vårdmiljön. Sterila lokaler, låsta dörrar och begränsad rörelsefrihet bidrar till en känsla av avhumanisering. Patienter tvingas ofta be om tillstånd för vardagliga aktiviteter, vilket minskar känslan av egenmakt.
Detta kan leda till det som beskrivs som inlärd hjälplöshet, där patienten successivt tappar tron på sin egen förmåga att påverka sitt tillfrisknande.
Samtidigt finns en tendens att reducera människor till sina diagnoser. I stället för att förstå individens livssituation, relationer och erfarenheter tolkas lidandet främst genom medicinska kategorier.
Övertro på medicinering
Dehdari riktar också kritik mot en utbredd övertro på läkemedel. Diagnoser är i grunden beskrivningar av symtom – inte förklaringar till varför problemen uppstår, menar han.
Trots det används medicinering ofta som förstahandslösning, ibland utan tillräcklig hänsyn till biverkningar som trötthet, känslomässig avtrubbning eller viktuppgång.
– Många patienter som bedöms som förbättrade är i själva verket kraftigt sederade, skriver han.
Samtalet har tappat sin plats
En central kritik gäller att det fördjupade samtalet har trängts undan. Läkarsamtal är ofta korta och fokuserar på ytliga symtom, snarare än att utforska patientens livssituation och upplevelser.
Tidsbrist och hög arbetsbelastning gör att det sällan finns utrymme för reflektion. I stället riskerar vården att reduceras till en kombination av förvaring och medicinering.
– Många patienter ser ingen mening med att försöka föra djupare samtal, skriver Dehdari.
Förslag på förändring
För att förbättra psykiatrin krävs enligt Dehdari en genomgripande omställning.
Han lyfter bland annat:
-
mer värdiga och mänskliga vårdmiljöer
-
ökad patientdelaktighet och autonomi
-
större utrymme för samtal och relationellt arbete
-
fler samtalsterapeuter och kreativa inslag i vården
-
minskad användning av tvång
-
mer vård i hemmet genom mobila team
Även utbildningen av psykiatriker behöver breddas, med större fokus på psykologi, sociologi och livsvillkor – inte enbart biologi och läkemedel.
En grundläggande fråga
I grunden handlar kritiken om vilken syn på människan som ska prägla psykiatrin.
En vård som bygger på delaktighet, värdighet och eftertänksam användning av läkemedel är inte en utopi, menar Dehdari – utan en nödvändig riktning.
Han avslutar med en enkel men avgörande fråga:
Skulle vi själva vilja bli inlagda under de förhållanden vi i dag erbjuder våra patienter?
