• AKTUELLT •
Antalet psykiatriska diagnoser har ökat kraftigt under de senaste decennierna, särskilt neuropsykiatriska diagnoser som adhd och autism. I en artikel i Svenska Dagbladet diskuterar forskare och kliniker hur diagnoser allt oftare formar människors självbild – och hur gränsen mellan sjukdom och normal variation blivit allt mer flytande.
Antalet psykiatriska diagnoser har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Särskilt tydlig är utvecklingen när det gäller neuropsykiatriska diagnoser som adhd och autism. Samtidigt väcker utvecklingen frågor om var gränsen egentligen går mellan sjukdom och normal variation.
– Vi har i väldigt hög grad börjat diagnostisera personlighetsdrag, säger Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola.
I takt med att allt fler får diagnoser har ett gammalt begrepp återkommit i debatten: sjukdomsvinst. Inom den psykodynamiska traditionen syftar begreppet på de fördelar som ibland kan följa av en diagnos – till exempel större förståelse från omgivningen, lägre krav eller tillgång till stöd och ersättning.
Diagnosen kan ge lättnad
En diagnos kan för många vara en lättnad. Den kan ge en förklaring till svårigheter och minska känslan av skuld eller skam.
– Om något känns svårt kan det vara befriande att få veta att det inte handlar om lathet eller dålig karaktär, säger Svenaeus.
Diagnosen kan också legitimera svårigheter i omgivningens ögon. Ansvar och förväntningar kan justeras, vilket i sin tur kan skapa incitament – både för individen och för systemet – att tolka problem i diagnostiska termer.
När diagnosen blir en identitet
Johan Bengtsson, ST-läkare i psykiatri och forskare vid Uppsala universitet, menar att diagnoser också kan påverka hur människor förstår sig själva.
Han hänvisar till forskning om så kallade ”loopingeffekter”, där människor börjar tolka sina erfarenheter genom de kategorier de placeras i.
– Problemet uppstår när diagnosen börjar fungera som en förklaring till varför man är som man är. Då finns en risk att man ger upp för lätt, säger han.
Särskilt bekymrad är Bengtsson över hur detta kan påverka barn. Om krav sänks därför att diagnosen ses som en förklaring kan det i värsta fall begränsa barns möjligheter i onödan.
Ett laddat begrepp
Begreppet sjukdomsvinst är dock kontroversiellt. Kritiker menar att det riskerar att antyda att människor skulle vilja vara sjuka.
– Det kan uppfattas som stigmatiserande, säger Maria Åbonde Garke, psykolog och forskare vid Karolinska institutet.
Normal variation eller sjukdom?
En central fråga i debatten är var gränsen går mellan sjukdom och personlighet.
Svenaeus pekar på att mänskliga egenskaper traditionellt har setts som variationer längs en skala – exempelvis mer eller mindre rastlös eller känslig. När gränserna för diagnoser sänks riskerar sådana variationer i stället att definieras som medicinska problem.
Ett alternativt sätt att förstå skillnader mellan människor är personlighetspsykologins femfaktormodell, som beskriver personlighetsdrag utan att definiera dem som sjukliga.
Samhället kräver diagnoser
Samtidigt spelar samhällets institutioner en viktig roll i utvecklingen. I praktiken är diagnoser ofta en förutsättning för att få stöd.
– Det är så systemet är uppbyggt. Många resurser, särskilt i skolan, är knutna till diagnoser, säger Åbonde Garke.
Johan Bengtsson menar att detta skapar ett tryck på både familjer och skolor att söka utredningar.
– I ett mer flexibelt system hade kanske färre behövt en medicinsk diagnos för att få sina behov erkända.
Mår människor bättre?
Trots att allt fler får diagnoser och behandlingar finns det få tecken på att det psykiska lidandet i befolkningen har minskat.
– Det finns inte mycket som tyder på att själva diagnostiserandet i sig gör människor friskare, säger Svenaeus.
Det betyder inte att diagnoser saknar värde. Men forskningen om hur själva diagnosetiketten påverkar människors självbild och liv är fortfarande begränsad.
Länk till originalartikeln:
🔗 Professor: Få en diagnos blir allt mer attraktivt (Svenska Dagbladet, den 9 mars 2026).
